Jag var så glad vid lunchtid när jag trots ångest på förmiddagen lyckades ta mig till jobbet för att träffa nya chefen som för övrigt verkar otroligt bra och förstående. Min glädje försvann direkt när jag kom hem och öppnade ett brev från Försäkringskassan. 
 
Försäkringskassan vill inte betala ut någon mer sjukpenning till mig efter 27 oktober! 😢 De anser att jag kan jobba trots min ångest. De har alltså bara gjort en bedömning efter min ångest men inte allt det andra som jag lider av och kämpar med! För att ha en inkomst tvingar de alltså mig att antingen börja jobba på mitt nuvarande jobb eller att FK ordnar ett möte med arbetsförmedlingen! Ska man tvingas jobba när man dagligen kämpar med ångest och ångestattacker, stress, nedstämdhet, försämrat minne, sömnsvårigheter, svårigheter att komma iväg någonstans överhuvudtaget! När jag blir stressad över att ens göra saker i hemmet. Jag orkade /klarade inte ens av att fortsätta rida och åka till stallet EN dag i veckan. Jag orkar inte träna längre och att träffa en vän för en fika på stan är till och med det en utmaning för mig. Det tar dagar innan jag lyckas städa här hemma eller boka en tid till tvättstugan. Men jobba det ska jag tydligen klara av. Och om jag inte fixar att jobba då? ? Då har jag ingen inkomst alls och kommer att förlora ALLT! Och skulle jag förlora mina djur då kommer jag ge upp helt för utan dom hade jag aldrig orkat fortsätta kämpa. Ringde min handläggare på FK, en känslokall människa som vägrade förstå vad jag försökte att förklara. Jag bara grät och efter samtalet fick jag så mycket ångest att jag knappt kunde andas. Jag orkar inte längre. Hur ska man få en möjlighet till att må bra när man stöter på motgångar likt denna. Och inte nog med att de tvingar mig till att jobba vilket precis är vad de gör eftersom man behöver pengar för hyra och mat så ska jag jobba min tidigare syselsättningsgrad. Jag som knappt lyckas ta mig iväg alls på saker och ting ska alltså inte bara börja jobba utan dessutom tvärt börja jobba 75 % igen om en månad! 
 
Jag har gråtit i flera timmar och jag har panik för nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag hade jobbat om jag hade kunnat. Jag hade jobbat några timmar i veckan om jag hade klarat av det. Men jag gör inte det! Ingen ska tvingas jobba när man dagligen lider av svår ångest och stress. Jag känner till och med av det när jag är hemma och det är ännu värre när jag måste iväg på något. På jobbet innan jag blev sjukskriven hade jag sådan ångest och stress inombords på jobbet att jag nästan gick och grät. Jag sov inget alls på nätterna och hade kraftig ångest på nätterna innan jag skulle jobba. 
 
Jag älskar mitt jobb och när FK ber mig söka något annat rasade min värld samman! Dom vet ingenting om mig! Ett annat jobb gör inte någon skillnad för det är inte för problemet ligger!
 
Blir jag tvungen att jobba trots att jag mår som jag gör kommer jag givetvis att försöka och göra mitt bästa och detta för att ha mitt boende kvar och mina djur. Jag jobbar tills jag kollapsar om det är så. Tills jag faller ihop i gråt eller inte kommer upp ur sängen alls. Jag vet att jag inte kan ge 100% just nu, jag kan bara göra så gott jag kan just nu och jag kan inte garantera att jag lyckas ta mig iväg. Detta för att jag känner ännu mer press eftersom det skulle gå ut över mina kollegor om jag inte lyckas ta mig till jobbet. Jag kan bara kämpa så länge jag orkar och kan. Jag hade hoppats få hjälp först, må bättre och att sakta börja jobba...lite åt gången och sakta trappa upp. 
 
Jag kom överens med chef och kollegor att jag skulle försöka komma över till jobbet några gånger i veckan. Att jag kunde ta en promenad med Riley och gå förbi jobbet. Jag kände mig positiv igen men nu är allt det borta. Jag känner mig återigen handlingsförlamad och orolig. 😢
 
 

Försäkringskassan

Psykisk ohälsa Kommentera
Jag var så glad vid lunchtid när jag trots ångest på förmiddagen lyckades ta mig till jobbet för att träffa nya chefen som för övrigt verkar otroligt bra och förstående. Min glädje försvann direkt när jag kom hem och öppnade ett brev från Försäkringskassan. 
 
Försäkringskassan vill inte betala ut någon mer sjukpenning till mig efter 27 oktober! 😢 De anser att jag kan jobba trots min ångest. De har alltså bara gjort en bedömning efter min ångest men inte allt det andra som jag lider av och kämpar med! För att ha en inkomst tvingar de alltså mig att antingen börja jobba på mitt nuvarande jobb eller att FK ordnar ett möte med arbetsförmedlingen! Ska man tvingas jobba när man dagligen kämpar med ångest och ångestattacker, stress, nedstämdhet, försämrat minne, sömnsvårigheter, svårigheter att komma iväg någonstans överhuvudtaget! När jag blir stressad över att ens göra saker i hemmet. Jag orkade /klarade inte ens av att fortsätta rida och åka till stallet EN dag i veckan. Jag orkar inte träna längre och att träffa en vän för en fika på stan är till och med det en utmaning för mig. Det tar dagar innan jag lyckas städa här hemma eller boka en tid till tvättstugan. Men jobba det ska jag tydligen klara av. Och om jag inte fixar att jobba då? ? Då har jag ingen inkomst alls och kommer att förlora ALLT! Och skulle jag förlora mina djur då kommer jag ge upp helt för utan dom hade jag aldrig orkat fortsätta kämpa. Ringde min handläggare på FK, en känslokall människa som vägrade förstå vad jag försökte att förklara. Jag bara grät och efter samtalet fick jag så mycket ångest att jag knappt kunde andas. Jag orkar inte längre. Hur ska man få en möjlighet till att må bra när man stöter på motgångar likt denna. Och inte nog med att de tvingar mig till att jobba vilket precis är vad de gör eftersom man behöver pengar för hyra och mat så ska jag jobba min tidigare syselsättningsgrad. Jag som knappt lyckas ta mig iväg alls på saker och ting ska alltså inte bara börja jobba utan dessutom tvärt börja jobba 75 % igen om en månad! 
 
Jag har gråtit i flera timmar och jag har panik för nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag hade jobbat om jag hade kunnat. Jag hade jobbat några timmar i veckan om jag hade klarat av det. Men jag gör inte det! Ingen ska tvingas jobba när man dagligen lider av svår ångest och stress. Jag känner till och med av det när jag är hemma och det är ännu värre när jag måste iväg på något. På jobbet innan jag blev sjukskriven hade jag sådan ångest och stress inombords på jobbet att jag nästan gick och grät. Jag sov inget alls på nätterna och hade kraftig ångest på nätterna innan jag skulle jobba. 
 
Jag älskar mitt jobb och när FK ber mig söka något annat rasade min värld samman! Dom vet ingenting om mig! Ett annat jobb gör inte någon skillnad för det är inte för problemet ligger!
 
Blir jag tvungen att jobba trots att jag mår som jag gör kommer jag givetvis att försöka och göra mitt bästa och detta för att ha mitt boende kvar och mina djur. Jag jobbar tills jag kollapsar om det är så. Tills jag faller ihop i gråt eller inte kommer upp ur sängen alls. Jag vet att jag inte kan ge 100% just nu, jag kan bara göra så gott jag kan just nu och jag kan inte garantera att jag lyckas ta mig iväg. Detta för att jag känner ännu mer press eftersom det skulle gå ut över mina kollegor om jag inte lyckas ta mig till jobbet. Jag kan bara kämpa så länge jag orkar och kan. Jag hade hoppats få hjälp först, må bättre och att sakta börja jobba...lite åt gången och sakta trappa upp. 
 
Jag kom överens med chef och kollegor att jag skulle försöka komma över till jobbet några gånger i veckan. Att jag kunde ta en promenad med Riley och gå förbi jobbet. Jag kände mig positiv igen men nu är allt det borta. Jag känner mig återigen handlingsförlamad och orolig. 😢