Det blir lätt missförstånd när man har diagnosen Asperger. Jag själv tolkar saker bokstavligt ibland vilket gör att konflikter kan uppstå. Därför är jag väldigt noga med att berätta hur jag fungerar och varför jag ibland "överreagerar". Eftersom man utåt sett är som vem som helst kan personer utan diagnosen ha svårt att förstå hur "vi" fungerar och tänker. Allt behöver ju såklart inte stämma in på någon som har Asperger, det är ju väldigt individuellt som allt annat. 

Jag har även svårt med att vara social och träffa framförallt nya människor. Jag uppfattas som blyg men i själva verket pågår en dialog i mitt huvud konstant, det är bara det att jag har svårt att få fram orden. Jag vill såklart klara av detta bättre än vad jag gör men det många inte förstår är att det är allt annat än lätt. Jag kan vara nervös flera dagar innan om jag vet att jag ska träffa nya människor. En stark rädsla av att "misslyckas" och bara sitta där tyst. Jag har blivit bättre på detta tack vare jobbet i hemtjänsten men det är fortfarande något som gör mig nervös och stressad. 

Om man är i en relation är det jätteviktigt att man förstår varandra. Att man kanske blir ledsen helt plötsligt utan anledning, lättirriterad, trött osv. Många flyr istället för att försöka förstå personen med Asperger. Det är lätt att säga att man är lat,  osocial och vill starta bråk. Så är det inte. Därför måste man prata ut när dessa situationer uppstår för att förstå varandra. Ibland förstår jag inte mig själv men när den andra personen gör sig okontaktbar mår jag jättedåligt för jag behöver prata och reda ut missförstånd. Om personen då skiter i att svara på samtal och sms vet man inte vart man ska ta vägen. För mig blir det mycket ångest i en sån situation och jag kan bombadera personen med sms för att få ur mig mina tankar och känslor. Jag kan inte slappna av förrens personen lyssnar på mig. Många skulle kalla det för en konflikt men det tycker jag inte att det är och det bästa man kan göra i alla typer av relationer och förhållanden är att faktiskt vara öppna mot varandra och prata ut så fort något dyker upp, något man stör sig på, hur den andra reagerar på något osv. Vill man inte prata just då är det ok men fly inte bara utan säg istället att vi pratar om det sen. Även om man läser på om Asperger är det svårt att först hur vi fungerar. Jag är som sagt väldigt öppen med det och jag är medveten om att jag överreagerar ibland, tolkar saker på fel sätt, börjar gråta lätt mm. I dessa situationer behöver man hjälp från sin partner om man lever med någon. Det kan räcka med en kram! Eller bara att få höra att personen stannar kvar. Det brukar oftast gå över väldigt fort och jag brukar må skit då och känna mig otroligt dum och korkad. Tyvärr så har personen jag varit med redan stuckit då och man mår ännu sämre. Men det handlar om att vara med personer som lyssnar och vill förstå men framförallt som älskar dig trots dessa brister. Allt kan bli bättre om man pratar med varandra. Alla har vi olika brister, som visar sig på olika sätt. Vissa killar verkar vilja ha en tjej som alltid är glad, är social, aldrig blir sur och arg och som inte har några brister. Jag är glad att jag har ett samvete, bryr mig om andra, är ärlig, trogen och vågar stå för mina brister. Jag känner hellre för mycket än ingenting alls. Jag tycker inte att jag försöker skapa bråk utan jag sitter själv och gråter i min ensamhet. Att ha någon som kommer och ger en en kram och säger att "jag finns här och ska ingenstans" skulle betyda så mycket. Tyvärr drar många killar istället för att de tycker att man skapar bråk. Vänner kan tröttna på en också för att man aldrig orkar hitta på något osv. 

Här är i alla fall olika kännetecken på Asperger: 

  • Märker ord
  • Lägger märke till detaljer/fastnar i detaljer och har svårt att se helheten
  • Normalbegåvad eller över genomsnittet, men med en ojämn begåvningskurva.
  • Har lätt för att lära sig texter utantill, men saknar i viss utsträckning förmåga att samtidigt intuitivt förstå och tillämpa kunskapen.
  • Misslyckas ofta med lätta saker - har lätt för uppgifter som andra tycker är svåra.
  • Har svårt att läsa mellan raderna - tolkar allting bokstavligt. Ironi och sarkasmer misstolkas lätt, liksom ordspråk.
  • Mimik och kroppsspråk är svårt att läsa av och tolka.
  • Har svårt med att känna igen ansikten (prosopagnosi)
  • Ogillar närhet, t ex kramar av okända personer.
  • Har låg stresströskel - översvämmas av intryck och drabbas då lätt av en blackout.
  • Är ofta missförstådd, och blir därmed lätt mobbad.
  • Missförstår ofta andras avsikter.
  • Vill ha strukturer, men saknar ofta förmågan att själv strukturera sitt liv.
  • Kan ha samlarmani, vara perfektionist inom vissa områden, men oorganiserad inom andra.
  • Är som barn oftast mer intresserad av saker och teknik, upptäckande i sin ensamhet,etc än att leka med andra barn.
  • Klarar inte av att ha många bollar i luften - helst bara en, och då hellre i handen än i luften.
  • Har svårt med ögonkontakt.
  • Trivs bättre i ensamhet än med människor.
  • Drar sig om möjligt undan social gemenskap.
  • Har annorlunda kroppshållning och/eller gångstil.
  • Har svårt att förstå sociala koder, outtalade regler och vinkar.
  • Har svårt att sätta sig in i andra människors känsloliv.
  • Sociala kontakter leder till trötthet och behov av återhämtning i ensamhet.
  • Datorer är lättare att förstå än människor.
  • Är sanningsälskare
  • Är noggrann, pålitlig och plikttrogen
  • Pratar antingen för mycket eller inte alls i sociala sammanhang.
  • Håller långa monologer om specialintressen, men har svårt att veta turordningen när flera samtalar.
  • Tycker inte om överraskningar och oplanerade händelser - vill veta allt i förväg.
  • Har klumpig motorik - antingen fin- eller grovmotorik.
  • Annorlunda kroppsuppfattning, t ex ovanligt hög smärttröskel eller motsatsen, överdrivet känslig för höga eller låga temperaturer osv.
 
Jag är en person som visar vad jag känner, kanske till och med för mycket ibland. Jag visar hellre för mycket än inget alls. Om man väntar för länge kan den personen vara borta sen...därför ger jag allt när jag går in i en relation. Rätt eller fel? Det är så JAG fungerar. 

Kännetecken på Asperger

Allmänt En kommentar

Det blir lätt missförstånd när man har diagnosen Asperger. Jag själv tolkar saker bokstavligt ibland vilket gör att konflikter kan uppstå. Därför är jag väldigt noga med att berätta hur jag fungerar och varför jag ibland "överreagerar". Eftersom man utåt sett är som vem som helst kan personer utan diagnosen ha svårt att förstå hur "vi" fungerar och tänker. Allt behöver ju såklart inte stämma in på någon som har Asperger, det är ju väldigt individuellt som allt annat. 

Jag har även svårt med att vara social och träffa framförallt nya människor. Jag uppfattas som blyg men i själva verket pågår en dialog i mitt huvud konstant, det är bara det att jag har svårt att få fram orden. Jag vill såklart klara av detta bättre än vad jag gör men det många inte förstår är att det är allt annat än lätt. Jag kan vara nervös flera dagar innan om jag vet att jag ska träffa nya människor. En stark rädsla av att "misslyckas" och bara sitta där tyst. Jag har blivit bättre på detta tack vare jobbet i hemtjänsten men det är fortfarande något som gör mig nervös och stressad. 

Om man är i en relation är det jätteviktigt att man förstår varandra. Att man kanske blir ledsen helt plötsligt utan anledning, lättirriterad, trött osv. Många flyr istället för att försöka förstå personen med Asperger. Det är lätt att säga att man är lat,  osocial och vill starta bråk. Så är det inte. Därför måste man prata ut när dessa situationer uppstår för att förstå varandra. Ibland förstår jag inte mig själv men när den andra personen gör sig okontaktbar mår jag jättedåligt för jag behöver prata och reda ut missförstånd. Om personen då skiter i att svara på samtal och sms vet man inte vart man ska ta vägen. För mig blir det mycket ångest i en sån situation och jag kan bombadera personen med sms för att få ur mig mina tankar och känslor. Jag kan inte slappna av förrens personen lyssnar på mig. Många skulle kalla det för en konflikt men det tycker jag inte att det är och det bästa man kan göra i alla typer av relationer och förhållanden är att faktiskt vara öppna mot varandra och prata ut så fort något dyker upp, något man stör sig på, hur den andra reagerar på något osv. Vill man inte prata just då är det ok men fly inte bara utan säg istället att vi pratar om det sen. Även om man läser på om Asperger är det svårt att först hur vi fungerar. Jag är som sagt väldigt öppen med det och jag är medveten om att jag överreagerar ibland, tolkar saker på fel sätt, börjar gråta lätt mm. I dessa situationer behöver man hjälp från sin partner om man lever med någon. Det kan räcka med en kram! Eller bara att få höra att personen stannar kvar. Det brukar oftast gå över väldigt fort och jag brukar må skit då och känna mig otroligt dum och korkad. Tyvärr så har personen jag varit med redan stuckit då och man mår ännu sämre. Men det handlar om att vara med personer som lyssnar och vill förstå men framförallt som älskar dig trots dessa brister. Allt kan bli bättre om man pratar med varandra. Alla har vi olika brister, som visar sig på olika sätt. Vissa killar verkar vilja ha en tjej som alltid är glad, är social, aldrig blir sur och arg och som inte har några brister. Jag är glad att jag har ett samvete, bryr mig om andra, är ärlig, trogen och vågar stå för mina brister. Jag känner hellre för mycket än ingenting alls. Jag tycker inte att jag försöker skapa bråk utan jag sitter själv och gråter i min ensamhet. Att ha någon som kommer och ger en en kram och säger att "jag finns här och ska ingenstans" skulle betyda så mycket. Tyvärr drar många killar istället för att de tycker att man skapar bråk. Vänner kan tröttna på en också för att man aldrig orkar hitta på något osv. 

Här är i alla fall olika kännetecken på Asperger: 

  • Märker ord
  • Lägger märke till detaljer/fastnar i detaljer och har svårt att se helheten
  • Normalbegåvad eller över genomsnittet, men med en ojämn begåvningskurva.
  • Har lätt för att lära sig texter utantill, men saknar i viss utsträckning förmåga att samtidigt intuitivt förstå och tillämpa kunskapen.
  • Misslyckas ofta med lätta saker - har lätt för uppgifter som andra tycker är svåra.
  • Har svårt att läsa mellan raderna - tolkar allting bokstavligt. Ironi och sarkasmer misstolkas lätt, liksom ordspråk.
  • Mimik och kroppsspråk är svårt att läsa av och tolka.
  • Har svårt med att känna igen ansikten (prosopagnosi)
  • Ogillar närhet, t ex kramar av okända personer.
  • Har låg stresströskel - översvämmas av intryck och drabbas då lätt av en blackout.
  • Är ofta missförstådd, och blir därmed lätt mobbad.
  • Missförstår ofta andras avsikter.
  • Vill ha strukturer, men saknar ofta förmågan att själv strukturera sitt liv.
  • Kan ha samlarmani, vara perfektionist inom vissa områden, men oorganiserad inom andra.
  • Är som barn oftast mer intresserad av saker och teknik, upptäckande i sin ensamhet,etc än att leka med andra barn.
  • Klarar inte av att ha många bollar i luften - helst bara en, och då hellre i handen än i luften.
  • Har svårt med ögonkontakt.
  • Trivs bättre i ensamhet än med människor.
  • Drar sig om möjligt undan social gemenskap.
  • Har annorlunda kroppshållning och/eller gångstil.
  • Har svårt att förstå sociala koder, outtalade regler och vinkar.
  • Har svårt att sätta sig in i andra människors känsloliv.
  • Sociala kontakter leder till trötthet och behov av återhämtning i ensamhet.
  • Datorer är lättare att förstå än människor.
  • Är sanningsälskare
  • Är noggrann, pålitlig och plikttrogen
  • Pratar antingen för mycket eller inte alls i sociala sammanhang.
  • Håller långa monologer om specialintressen, men har svårt att veta turordningen när flera samtalar.
  • Tycker inte om överraskningar och oplanerade händelser - vill veta allt i förväg.
  • Har klumpig motorik - antingen fin- eller grovmotorik.
  • Annorlunda kroppsuppfattning, t ex ovanligt hög smärttröskel eller motsatsen, överdrivet känslig för höga eller låga temperaturer osv.
 
Jag är en person som visar vad jag känner, kanske till och med för mycket ibland. Jag visar hellre för mycket än inget alls. Om man väntar för länge kan den personen vara borta sen...därför ger jag allt när jag går in i en relation. Rätt eller fel? Det är så JAG fungerar.