Lindas Blogg

Helt plötsligt kom verkligheten ikapp mig....att jag som har jobbat och betalat skatt, började må dåligt psyiskt med stress, ångest, depression och utmattning. Som har gjort utredning som visar på olika diagnoser/funktionsnedsättningar... trots allt detta har jag ingen som helst trygghet ekonomiskt. 

 

Trots alla besvär och svårigheter jag har, trots att jag har ångest 24 h om dygnet, är stressad 24 h om dygnet, känner stark oro 24 h om dygnet, ständigt trött, sover dåligt, orkar inte komma igång med någonting, gråter flera timmar varje dag...

 

Jag får inte någon hjälp ekonomiskt när jag är så långt ner man bara kan komma. Jag kan inte ta min medicin för Adhd, depression och ångest samt för att kunna sova. Jag har inga busspengar och kan inte ta mig någonstans om jag inte går! Jag vet inte om jag kommer kunna betala hyran nästa månad eller om jag kommer ha mat på bordet! 

 

VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER?! 

 

Fattar ni hur det känns att vara rädd för att hamna på gatan? Fattar ni hur det känns att inte ha några pengar till mat? MAT! Att inte ha några pengar alls? 

 

JAG ÄR SJUK! 

 

Ska man inte få ekonomisk hjälp när man är sjuk? Ska man behöva bli hemlös och svälta när man redan är sjuk?! 

 

ALLA SKA HA RÄTT TILL ETT DRÄGLIGT LIV!

 

Deras ord är så stora men så jävla falska! Alla har rätt till ett drägligt liv men när du står där riskerar du ändå att bli nekad hjälp när du är som mest sårbar! Förtvivlad och panikslagen och ovissheten över hur man nu ska kunna överleva. 

 

JAG BLEV SJUK OCH JAG FÖRLORAR MER ÄN MIN HÄLSA. JAG FÖRLORAR ALLT FASTÄN MAN SKA HA RÄTT TILL HJÄLP. 

 

Hur tror ni att det känns att behöva gå och ta en matkasse hos kyrkan? Man står där så utlämnad och så sviken av samhället.

 

JAG HAR INTE FÅTT DEN HJÄLP JAG SKA HA RÄTT TILL! 

 

Mitt mående och mina funktionsnedsättningar begränsar mig. Hur ska jag orka överklaga och framförallt hur ska jag överleva under de månader eller i värsta fall år det kommer ta för att överklagan skickas vidare...och vidare...varje anhalt tar 6 månader. Jag hinner hamna på gatan under den tiden...Jag hinner svälta...om jag inte redan har tagit mitt eget liv för att jag mår så dåligt psykiskt. 

 

JAG VILL LEVA OCH INTE BARA ÖVERLEVA. JAG VILL MÅ BRA! 

 

Personer med psykisk ohälsa lever upp till 15-20 år kortare än de som inte lider av psykisk ohälsa. 15-20 år är mycket! 

 

TÄNK OM DET INTE FINNS ETT LIV EFTER DÖDEN! 

 

JAG ÄR RÄDD FÖR DÖDEN MEN SAMTIDIGT VILL JAG INTE DÖ! JAG VILL LEVA....MEN INTE SÅHÄR. 

 

Jag får höra att jag inte ska oroa mig...att allt kommer bli bättre! Det blir inte bättre, det blir bara värre och värre för varje vecka som går och nu börjar jag närma mig slutet! Den dagen jag står där och är en av dom som hamnat på gatan. Jag kommer förlora mina djur! Då vill jag inte leva mer...då vill jag dö! 

 

Det här trodde jag aldrig när jag blev sjukskriven i februari 2016. Inte ens i mina mardrömmar skulle jag befinna mig i denna situation. Jag lever i helvetet...varje dag! Jag trodde att jag skulle få återhämta mig, hitta medicin som fungerar. Istället har det varit ständig oro och osäkerhet kring ekonomin. Jag har inte fått en enda chans att faktiskt återhämta mig. Jag har precis påbörjat samtalskontakt med kurator och ställa in Adhd medicinen. Nu kommer jag inte komma iväg på några besök för med min ångest kommer jag aldrig att klara av att gå till och från de olika ställena. Inte ens för att hämta en matkasse. Min ångest och oro och alla andra besvär jag har kommer heller inte kunna bli bättre, för medicinen kommer jag inte kunna hämta ut. 

 

DET FINNS INGEN TRYGGHET LÄNGRE OM MAN BLIR SJUK. DET FINNS INGEN TRYGGHET FÖR DE SOM BEHÖVER EXTRA HJÄLP. VI ÄR SVAGA, VÄRDELÖSA OCH KOSTAR BARA SAMHÄLLET EN MASSA PENGAR! SÅ KÄNNS DET I ALLA FALL. 

 

MIN ENDA ÖNSKAN VAR ATT KÄNNA TRYGGHET! ATT SLIPPA OROA MIG! ATT KUNNA LEVA! JAG HAR ALDRIG BEGÄRT MYCKET! 

 

SAMHÄLLET HAR SVIKIT MIG OCH MÅNGA ANDRA... .... HUR KAN NI LEVA MED ER SJÄLVA NÄR SÅ MÅNGA MÄNNISKOR BEHÖVER HJÄLP?! 

 

Det handlar om liv och död....Vi vill också leva och må bra!