Just precis så här är det för mig! (Texten är från en debattartikel). Jag tvingas sälja grejer och är inskriven som arbetssökande på arbetsförmedlingen för att klara mig, trots att jag har ett jobb!
Enligt läkare och psykolog SKA JAG INTE jobba utan rehabiliteras. Ändå anser FK att min arbetsförmåga inte är nedsatt med minst 1/4! Jag kommer fan knappt iväg på ett läkarbesök pga panikångest där jag bara sitter och gråter, skakar och hyperventilerar. Ska det behöva vara så? Ska någon överhuvudtaget behöva må så?! Varje dag dessutom. Ständig ångest, nästan dygnets alla timmar. Osäkerhet kring ekonomin bara för att människor som aldrig ens har träffat mig gör en åt helvete fel bedömning. En tioåring hade fan gjort en bättre bedömning.
Dom (FK, Försörjningsstöd mm) vet mycket väl hur de behandlar människor. Fyfan för att behandla sjuka människor såhär! Jag vägrar fortsätta ha det såhär!